Alltså, jag är ju lite rädd för tyskar. Jag vet inte riktigt varför, men kanske på grund av alla hemska andra-världskriget-filmer man sett. Jag skyller på att jag inte kan tyska och att tyskarna inte kan engelska och så får Niklas ta snacket med hjälp av sig knaggliga skoltyska. Det funkar alldeles utmärkt.
Men hur som helt, tyskarna är nog inte så värst farliga ändå. I alla fall inte den man vi träffade vår första kväll i landet. Vi hade sett ut en liten dunge, helt idealisk för tältning och så manade jag på Niklas att gå in till bonden på andra sidan vägen och kolla om vi kunde få slå upp vårt tält på platsen. Inga problem!
Det här var verkligen gästfrihet i största, finaste form. Bonden behövde gå över till grannen och hjälpa honom på fälten, men innan han stack gav han oss en nyckel till hans hus, så att vi kunde gå in och låna toa, dusch, fylla vattenflaskor och ladda prylar. På morgonen kom han ner till tältplatsen med en termos kaffe. :)
Sårhär fint hade vi det:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar