En underbar dag på engelska, som slutade skit ;)

Dagen efter besöket i cognac gick det lite snabbare framåt än det brukar. Snus och choklad och förhoppningsvis ett tält, fick benen att trampa på som aldrig förr.

Vi hade rullat 5 mil, alltså halva dagsetappen, när vi hungriga och utmattade av värmen, stannade och tog siesta i en park i staden Hourtin. Efter en stund rullade tre andra långfärdscyklister in i parken, en bit bort. Den ena såg ut som en fransman, den andra såg ut som en italienare, men det tredje var en britt, det var jag helt säker på. Därmed tog jag för givet att alla i själva verket var britter, vilket gjorde mig smått exalterad. Niklas var mest exalterad över sin nyinköppta glass, men jag fick i alla fall med mig Vilse bort dit för undersöka cyklisterna närmre.

Visst var de britter (alla tre)! Steve, Will och Alex. Efter en kort konversation fick jag dem att flytta över till vår plats. Sen satt vi i skuggan och snackade långfärdscykling en lång stund.

Trotts att vi bara känt varandra i ungefär en timme, fick jag lite seperationsångest när det började bli dags för de tre killarna att dra vidare mot Lacenau, som var deras slutdestination för dagen. Själva hade vi egentligen tänkt vänta ut den (enligt mig och Vilse) hemska värmen och cykla resterande fem mil under kvällstid. Men det var trotts allt bara två mil kvar till Lacenau och det var samma väg som vi själva planerade att cykla. Så vi hakade på.

Det var underbart att ha någon framför sig, för en gångs skull. Niklas cyklar alltid bakom mig. Dels för att det känns tryggt att han hela tiden kan se Vilse, dels för att han är så rädd för att cykla i fel tempo (han vill att jag ska bestämma hastigheten). Han har lättare för att anpassa hastigheten efter mig än tvärtom, eftersom det är lite jobbigare att öka och sänka farten snabbt när man har en vagn bakom sig. Vilse föredrar också att Niklas är bakom oss, då kan han inte cykla ifrån oss. Det trodde i alla fall Vilse, tills senare den här dagen.

De två milen tog knappt en timme och det var underbart att slå sig ner i skuggan igen.

 

Niklas plockade stolt fram sin cognacflaska. :)

Sedan blev det snusprövning och svensk musik från mobiltelefonerna.

Det blev en riktigt skön eftermiddag med underbart sällskap! Jag gillade verkligen de här killarna. Det, i kombination med att jag längtade så himla mycket efter ett dopp i havet, fick mig att vilja lämna vår planerade sträcka och istället följa med killarna till Lacenau Ocean, 15 km från staden. Eftersom det snackade om en bar nere vid stranden var det absolut inga problem att övertala Niklas att följa med, som redan hunnit bli ganska dragen.

Det var mycket svalare vid den här tiden och Vilse låg nöjd i vagnen. Jag hade Will framför och efter mig kom Vilse, Alex, Steve och sist Niklas. Jag hade stenkoll på hela ekipaget i bakspegeln. Trodde jag. När vi precis kört genom en rodell började Vilse pipa lite och jag vinklade därför ner backspegeln mot honom. Allt verkade okej, så efter någon minut vinklade jag upp spegeln igen och upptäckte då att Niklas var borta! Det var alltså därför Vilse hade gnällt.

Jag cyklade tillbaka till rodendellen, Will kom efter. Sen tog vi olika vägar och kollade och frågade efter Niklas. Jag var riktigt nervös ett tag, med tanke på i vilket skick han var i. För min inre syn såg jag hur han låg  påkörd i ett dike någon stans. Men efter en stund fick jag tag på honom på mobilen. "chilla, jag tog landsvägen, vi möts vid stranden", sa han bara, sen la han på. Det gjorde mig rätt sur.

Will, Steve och Alex var tvungen att hitta en campingplats innan de kunde dra ner till stranden och eftersom den vi cyklade förbi var full och de behövde köra tillbaka en bit och kolla om det fanns plats på en annan, bestämde vi att vi skulle mötas vid bar Modjo en timme senare.

Solen gick precis ner när jag och Vilse kom till stranden, med det var underbart att få skölja av sig i vågorna efter den varma (och svettiga) dagen. Jag var ganska besviken över att det blev ett bad i ensamhet. Det blev dessutom bara fem minuters dopp, eftersom jag inte vågade lämna Vilse och sakerna längre än så på stranden. Desto längre tid spenderade jag till att fixa håret, byta om till mina snyggaste kläder och till och med sminka mig (det händer inte så ofta dessa tider). Sen letade jag upp baren och väntade och väntade. Först till den uttalade tiden och sedan 45 minuter till. Då fick jag ett sms från Will att de hade letat efter campingplats i hela Lacenau utan resultat och nu hade slagit lägen ute i skogen istället. Niklas hade vid det här laget kommit till baren, men det var inga glada miner från någon av oss, framför allt inte från mig. Så jag drack upp den ölen jag suttit och smuttat på i över en timme (visste att jag inte skulle ha råd med en till) och sen var det bara att ge sig iväg ut i natten och leta tältplats själv. Niklas hängde på till en början, men vi började snart bråka och det slutade med att vi skildes åt mitt i natten.