Rastplatsmarsvin

Lite förvånad man blir när man ser två små marsvin sitta och kura på en rastplats vid landsvägen.

Närmade mig dem väldigt försiktigt för att inte skrämma iväg dem.

 När jag smugit mig såhär nära vänder sig den vita mot mig och bara "tja!".

 Det var absolut inga problem att gå fram och bjuda på baguette. Det var smaskens!

Och sen blev det lite kli bakom öronen också, mycket poppis.

Antingen hade någon släppt ut dessa små pälsbollar av egen vilja, eller så hade de rymt. De var välnärda och fina. Det gick ingen nöd på dem direkt och de såg ut att trivas alldeles utmärkt där de gick och mumsade i sig olika växtdelar och drack ur vattenpölarna. Jag kunde inte göra mycket mer än att ställa fram en skål med extra vatten och hoppas att de hittar hem innan kylan kommer (eller innan de hunnit bli påkörda eller uppätna). Jag håller tummarna för dem.